Conny Torstensson i tidstypiska polisonger. 

Jag borde väl börja med att tala om hur roligt det skall bli att allsvenskan drar igång igen. I största allmänhet alltså. Plikten kräver det. Men så fort försäsongens rosenröda förhoppningar övergår i den tid då allt börjar formeras i slagordning ger sig den fladdrande oron till känna. Jag slås av insikten att ”nästa år – då jävlar”, det är nu. Snart. Allt blir till spöken och demoner. Läs bara denna korta rad hämtad från hemsidan;

Sön

30/3

15.00

Kalmar FF

Råsunda

Kalmar alltså. Sju man över 190 cm, tre bröder och några brassar Nanne-drillade som vore det en Preussisk hedersvakt. De kommer till Råsunda för att jävlas med AIK.

Vi kommer med all sannolikhet att vara fler än 20 000 på plats och vi kommer alla att ha vårt eget förhållningssätt till vad som utspelas på planen. Vi går dit i varierande grad av sans och balans. Jag kan bara berätta om mitt sätt. Inte för att framstå som speciellt hard-core eller för att söka efter olycksbröder och systrar som förstår mig. Bara för att berätta.

Att följa AIK i vått och torrt har sitt pris och jag kan knappast säga att det blivit lättare att hantera den oro och ångest som är min ständiga följeslagare från den tidpunkt jag får veta att Kalmar kommer till Råsunda på den dag det är upp till bevis för årets upplaga av ärans och hjältarnas lag. Samma känslor framkallades av Degerfors (2005), Gelfe (2006) och så detta Kalmar som vi förlorade, 0-1, mot i premiären förra året.

Det händer att jag vaknar kallsvettig efter att drömt onda drömmar om en händelse som inträffade för snart fyrtio år sedan.
Jag var 16 år, året var 1971 och polisongerna regerade på världens arenor. Längst hår och tjockast polisonger fanns i Åtvidaberg. Åtvid som detta år spelade i Europa och mötte bl a Chelsea som man slog ut ur cupvinnarcupen.

Familjen kände folk som jobbade på Facit i Åtvidaberg. Facit hade vid denna tid ännu inte dragits i den kris som så småningom ledde till att företaget i det närmaste försvann. Det var en tid då skrivmaskinerna och räknesnurrorna regerade, farsan rökte i bilen och ingen hade barnbilstol.
Jag lyckades få familjen att förlägga ett besök till Åtvid under helgen 25-26/9 och därmed kunde jag gå på Kopparvallen och se AIK mot Åtvid. Jag var en väldigt ensam Gnagare omsluten av segervissa Östgötar. Jag var från sta’n och jag är övertygad om att jag kände mig lite överlägsen de i mina ögon tämligen bondska unga män som ju inte begrep något alls om fotboll.

Det blev 8-2 till Åtvid. Jag tror inte AIK släppt in åtta mål i en tävlingsmatch någonsin förutom då denna söndagsjävel mitt Östergötland! Jag kan inte minnas att jag någonsin varit så tillintetgjord. Kanske hade det gått bättre om släktingarna hånat mig och jagat mig med käppar ut ur Åtvidaberg. Som det var nu tyckte de mest synd om mig på det där överseende sättet.

Hemresan minns jag inte mycket av. Man skyddar sig genom att förtränga vissa saker men långt därnere i dypölarna på botten av min själ bubblar det. Och ibland stiger resterna av ett PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, upp till ytan.

Jag utgår ifrån att flertalet av de er läsare inte var närvarande vid detta tillfälle men icke desto mindre har ni blivit utsatta för samma sak. AIK-ÖIS förra året någon? Barca i CL? Det finns att ta av onekligen. Så om något av nedanstående symptom känns igen så vet du vad det beror på från och med nu;

- Återupplevande i form av återkommande, påträngande minnesbilder av den traumatiska händelsen. I vaket tillstånd eller i form av mardrömmar.

Alain Sars ger klartecken för bytet samtidigt som Barca lägger upp bollen för hörna och flyttar upp allt folk i AIKs straffområde.

- Undvikande som innebär att den drabbade försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att personen isolerar sig från familj, vänner och arbetskamrater.
Dagen efter derbytorsk; ”Jag vägrar sportnytt , jag går upp till lilla TV:n och kollar på Guldvideon från -98 istället. –  Nej älskling, pappa kan inte läsa om Guldlock och björnarna nu. Jag måste göra en jätteviktig sak”.

- Överdriven vaksamhet och minnesförlust. Den överdrivna vaksamheten innebär onormal lättskrämdhet, irritabilitet, omotiverade vredesutbrott , koncentrationssvårigheter och sömnstörning.

”Halv tre, jag måste sova nu… Men jag säker på att det såg ut som om Nisse haltade… Elljuströjorna var så snygga… Tänk om den där jävla Rydström gör mål… Nu somnar jag snart… VEM SKALL DÖMA OSS MOT KALMAR? Jag slår vad om att det blir… zzzzzzzzz.

Jo, jag drömmer faktiskt om Åtvid borta ibland.

I see you stand like greyhounds in the slips,
Straining upon the start. The game’s afoot

Den 30:e är dags.