EM-uppehåll. Uppehåll för EM. Fy fan.

Jag känner faktiskt inte något särskilt inför detta EM och det svenska lag som skall spela där. När det väl är dags för match kommer jag naturligtvis att ”hålla på Sverige”. Så är det ju. Men jag har inte några speciella förväntningar och är heller inte särskilt nervös. Jag brukar vara riktigt jävla nervös när Gnaget skall spela, till och med ångestfylld. Mitt känslomässiga engagemang i Kenny, Ivan, Arne och Mats är så oändligt mycket större än det jag upplever inför Chippen, Daniel Andersson och djurgårdsjäveln Micke Dorsin.

Dödsstöten mot mitt intresse kom när Tjerna inte blev uttagen. Skandal förstås och det slutgiltiga beviset på att förbundskaptenerna hajjar noll. Obegripligt! I skitmatchen mot Landskrona som vi borde avgjort tidigt blev Tjerna utbytt, vad händer då tror ni? Just det 0-1 förstås. Den mannen skall vara på planen för att vi skall vinna.

Den senaste tidens ökade motsättningar mellan SvFF och oss supporters bidrar också till mitt ointresse. Den hype man med hjälp av Sportbladet, Camp Sweden och andra pajasar försöker skapa – lyckats skapa omfattar en massa människor som normalt inte går på fotboll. De ansiktsmålade tomtarna med clownhattar som ser EM som ett event mer än som ett mästerskap i fotboll. De finns överallt. På Highbury är de japaner som käkar popcorn, sitter ner på stolarna och applåderar, köper matchtröjor och undrar var Beckham är. Skall man se fotboll i England får man gå på div. 3. Där är det fortfarande pang på med enbenta donkeys, shredded chicken och wank wank på läktarna.

     Pajashatt för pajaslag. Finns också i blått och gult.

För att markera att jag är sur och dessutom mycket mer hard-core än alla andra kommer jag att titta på EM bara i smyg. Surrogatet för Gnaget på Råsunda blir Väsby och damerna. Resten av tiden skall jag ladda för Örebro borta.

Men EM? Jag är skeptisk.